inaworldofillusions

Jag tror att vi alla tror på något högre än oss själva men vi kallar det för olika saker som tex Ödet,Slumpen.Universum,mm Själv så har jag alltid trott på Gud ,mitt universum hela livet.

 

En styrka som jag har kunnat vända mig till när livet har varit upp och nervänt och helt obegripligt smärtsamt för mig som barn.Någon/Någonting som var en stor tröst för mig eftersom det var större och starkare än min pappa,någon som kunde hjälpa mig att orka fortsätta kämpa.

Som barn var det en självklarhet att erkänna det att jag hade en Guds tro.Men när man växte upp och var ungdom och vuxen så påverkades jag av den yttre omgivningen. Att vara troende var/är inte riktigt accepterat och man vart lite lätt dumförklarad om man sa att man trodde på Gud.

Om man berättade det för någon trots allt så vart det alltid följdfrågor som typ Om det fanns en Gud varför skulle världen se ut som den gör då? Vad har Gud för meningen med .... Hur kunde Gud göra si lr så.??osv

 

Genom att jag har börjat vara sann emot mig själv,så har jag ju även börjat att stå upp för det jag verkligen tror på.Och som sagt jag tror på Gud och bara för att jag gör det så har jag inte alla svar på varför han gör som han gör eller inte gör.

Min tro innebär inte att jag tänker att det är ngn gråhårig gubbe lr ngn färgad kvinna uppe i himlen som styr och ställer över mänskligheten.

 

Det här är vad min tro bl.a innebär:All Kärlek och energier i mitt liv

Så min tro är alltså en tro på en högre styrka och kärlek och att ALLT är uppbyggt av energier.

Därför kan vi önska oss allt eftersom allt har lika mkt värde i universum.:) En gratis kopp kaffe och en bil har lika mkt energier och inget av det ska vara svårare,utan det som hindrar oss är våra tankar på att se på saken.

 

Det enda man behöver göra är att be om det och ha en stark tro och livssyn och låta Gud/Universum göra sitt.